Ålder inget hinder för träning

Entusiasmen är stor på Sickla Hälsocenter varje fredag. Då har käppar och handväskor lagts åt sidan, och träningskläderna sitter på. Det enda som skiljer gruppen från andra är åldern – 90 plus.

Efter många år som rektor för Nacka Gymnasium håller Carl-Erik Wettergren formen genom att bland annat ta ett pass på motionscykeln då och då.

Några har tagit en tur på motionscykeln innan passet börjar med uppvärmning i grupp. Det tänjs, böjs och sträcks. Sedan är det dags att gå runt mellan olika stationer med 40 sekunders träning vid varje – allt medan musiken strömmar ur högtalarna och peppande tillrop hörs. ”Bra, Olle!” ”Heja Alice!”

För ett år sedan började de motionera tillsammans.

– De var 16 från början. Tre har slutat men inte på grund av sin ålder, säger Göran Murvall, distriktsläkare och verksamhetschef. Jag ser stora förbättringar i rörligheten och alla säger att balansen blivit bättre. Självförtroendet har ökat och ingen har drabbats av någon komplikation.

Det var han som fick idéen.

– Jag är uppvuxen i området och känner igen de flesta sedan barnsben. Tanken slog mig när jag mötte dem på olika ställen – varför inte samla traktens 90-plussare för att öka deras styrka och kondition och skapa social samvaro?

Så blev det. En inbjudan gick ut och succén var ett faktum. Landets, kanske världens, äldsta motionsgrupp var bildad.

Stödjande hand
Det kostar ingenting att vara med, berättar Göran Murvall, men deltagarna måste ha fyllt 90 år. Medelåldern i gruppen är 93, den äldsta motionären är 98 år.

På varje pass hjälper Kristoffer Sjöberg till, tränare och ansvarig för gymet. Därtill alltid minst en ideell kraft, som liksom Göran satsar på det här utanför sitt egentliga arbete. I dag är det sjukgymnasten Gunilla Uhlén och Görans hustru Lena.

Kristoffer Sjöberg betonar att gruppen har precis samma övningar och redskap som andra motionsgrupper.

– Alla anpassar bara sin träning efter hur mycket som känns bra, säger han. Och eftersom balansen sviktar med åldern så finns vi där med en stödjande hand när det till exempel handlar om att ställa sig på boosterbollen.

En som inte behöver något stöd är Berthel Nordström, 91 år. Han promenerar från hemmet i Jarlaberg till träningen i Sickla.

– Jag kom med som yngste man i gruppen, och att vara yngst är jag ju inte så van vid i min ålder, säger han med ett skratt. Jag har bra kondition, har alltid levt ett rörligt liv. Sedan jag pensionerades promenerar jag minst en timme om dagen med stavar.

90-plusträningen är särskilt inriktad på att stärka benen och balansen, konstaterar han.

– Det är bra eftersom det är just här man känner av åldern. Men det bästa med fredagsgympan tycker jag är att få gå igenom hela kroppen och använda muskler man inte rör annars.

Höjer livskvaliten
Nyligen var Berthel Nordström med Göran Murvall på en konferens i landstingets regi där just motionens betydelse för hälsan var temat.

– Där träffade jag Barbro Westerholm, som jag känner lite sedan tidigare, och jag föreslog henne att arbeta för att ”RUT-avdrag” införs för äldres gymkort – säg från 70 år. Ett MUT-avdrag, kanske?

Vi får se hur det går med det, säger han, men nog skulle samhället spara in det flera gånger om.

– Du håller dig inte bara friskare genom att träna, livskvalitén höjs också. Alla i 90-plusgruppen är betydligt gladare och lättare till sinnet nu än när vi startade. Det är en otrolig skillnad.