Friheten betyder mest

Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (s) i Stockholm, är en hängiven cyklist sedan tre år tillbaka. Varje dag cykelpendlar han mellan hemmet i Sköndal och Stadshuset.
– Jag får en endorfinkick av att cykla. Det är samma känsla som att åka skidor. Det är lite farligt, men det är det som är själva grejen!

Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (s) i Stockholm.

För Tomas Rudin räcker det inte med bara en cykel. Hemma i garaget står terrängcykeln med vinterdäck, en enklare racer för sommarpendling och fincykeln för Vättern- och Vänernrundorna. Och så förstås även cykeln på landet.

Tomas väg till fullfjädrad cyklist började med ett samtal med en kompis som cykelpendlat i många år.

– Han hade sett en annons på nätet där två utställningscyklar från Tyskland var till salu som han tyckte att vi skulle köpa. Det var mycket prat om komponenter av olika slag. För mig var en cykel en cykel men jag slog till och köpte den ena, min terrängcykel.

Tomas började cykla till jobbet och när värken i rumpan hade upphört efter några veckor insåg han hur roligt det var.

– I början förberedde jag mig som inför en bergsbestigning. Jag hade med mig vatten och sportdrycker för att köra 1,5 mil. Jag köpte speciella cykelkläder och andra konstiga saker som skulle vara bra att ha. Det var många förgäves investeringar så här i efterhand.

Rensar huvudet
Han upptäckte snart den fullständiga frihet cykling ger och möjligheten att kunna ta sig fram överallt. Han började ta omvägar på hemvägen bara för att njuta av känslan.

– Den stora fördelen med cykling är att man mår väldigt bra. Numera känner jag att jag är helt ren från tankar när jag kommer hem. Förr tänkte jag ofta på jobbet på kvällarna.

För Tomas är cykling en av de sista riktigt fria transportformerna eftersom det ännu inte är så välordnat som andra transportmedel.

– Jag tycker att det fungerar riktigt bra att vara cyklist i Stockholm. Kaoset är en utmaning, det ger den där galna känslan i kroppen som vid skidåkning. Alla känner inte så förstås men jag gillar att få klara mig själv och mår bra av det.

Nästa steg blev att cykla Vätternrundan, men då krävdes en ny cykel. En arbetskamrat som skulle cykla Tjejvättern tipsade honom om att lägga in en köpesannons på Blocket.

– Jag visste inte om jag skulle ha en racercykel eller inte och det var mängder av trevliga personer som hörde av sig med tips och råd. Alla var så himla snälla och omtänksamma. De var nästan som cykelmissionärer.

En kvinna i Luleå hade bestämt sig för att Tomas skulle ha hennes cykel. Själv tvekade han eftersom han tyckte att det verkade så knöligt med leveransen.

– Men hon gav sig inte. Hennes man var lastbilschaufför och två dagar senare stod cykeln i trädgården. Jag hade inte ens betalt den ännu, men hon ville att jag skulle få testa. Det var helt fantastiskt! Vi hade lite kontakt även efteråt eftersom hon var nyfiken på hur det gick för mig.

Prioritera cyklister i trafiken
Som cyklist har Tomas råkat ut för mindre roliga saker också. Vissa har han orsakat själv.

– Jag hade skaffat pedaler som låser fast fötterna och lyckades två gånger falla rätt ut i trafiken vid rödljus innan jag lärde mig tekniken. Andra olyckor beror på att trafiktempot är onödigt hetsigt ­ibland. Jag har bland annat blivit trängd av lastbilar och bilar när de försöker korsa cykelfält som ligger mitt i gatan och har kört in i en bilist en gång.

I övrigt tycker Tomas att Stockholm är en rolig stad att cykla i med vackra vyer. Det är lätt att ta sig fram även om trafiksystemet är planerat med bilen som norm.

– Som cyklist känner man sig hela tiden i vägen. Cykelbanorna är inträngda i efterhand. Det behövs en ny trafikplan där man ser på trafiken med nya ögon. Låt cykeln få egen prioritet som i Köpenhamn eller i Mexico City.

Han framhåller Köpenhamn som en förebild. Där har man tänkt ut ett rutnät för cyklister så att de ska kunna ta sig fram lika lätt och smidigt som bilister.

– De har försökt lösa varje konflikt mellan trafikslagen till exempel genom vägbroar, trafikseparering i tre nivåer och färgglada cykelstråk som syns tydligt.

Främjar cykling
Tomas menar att man i Stockholm skulle kunna enkelrikta vissa gator så att cykelpendlarna kan ta sig till jobbet utan konflikter.

– Vig parallellgatorna till de stora stråken åt cyklister och förbjud bilar där. Det borde också kunna gå att skilja mellan de som vill cykla snabbt och de som vill cykla långsamt. Men det blir bättre och bättre successivt. Även om det fortfarande görs för lite görs det i alla fall mer.

Som politiker försöker han främja cykling och har bland annat lagt ett förslag om att bygga ut systemen med hyrcyklar genom att släppa marken fri.

På så sätt skulle fler leverantörer kunna konkurrera om kunderna. Han ser också gärna att systemet med lånecyklar byggs ut i förorten så att det ska gå att cykelpendla delar av vägen.

– Jag är inspirerad av Köpenhamns trafikplanering som jag sett och upplevt själv. Det finns bara fördelar med detta. I London använder man sig till exempel av trängselskatten för att aktivt få bort bilar och de har lyckats. Det är rätt metod på sikt eftersom det möjliggör att ta sig fram på andra sätt och marken kan användas till mer miljömässiga alternativ.