Jan Rapp tar klimathotet på allvar. I hans vision för en hållbar utveckling är insamlat matavfall – förvandlat till biogas – guld värt. Sitt engagemang för miljön visar han i praktisk handling. För detta utsågs han till Månadens stockholmare i december 2010.

Jan Rapp är förlossningsläkare på kvinnokliniken på Danderyds sjukhus. I fjol fick han sjukhusets miljö- och hållbarhetspris. Samma år som sjukhuset sorterade ut 15,5 ton matavfall som omvandlades till fordonsbränsle. I år ska det bli åtskilligt mer, då sjukhuset satsar på egen avfallskvarn.

Genombrott
Matavfall är enorm resurs som man i Stockholm har varit dålig på att utnyttja.

– Det mesta har gått till fjärrvärme. Och det är otidsenligt, menar Jan Rapp. Som på eget initiativ har hjälpt Stockholms stad att nå ut till 400 hämtställen, hotell, restauranger, skolor, dagis, och sjukhus för att ”rädda” matavfallet till biogas.

6 300 000 kilo matavfall samlades in i Stockholm under 2010. Omvandlat till fordonsbränsle motsvarar det 800 000 liter bensin. Och med biogas i stället för bensin i tankarna skulle koldioxidutsläppen minska med 95 procent. Stockholm kan nu stå inför ett verkligt genombrott för ett bättre utnyttjande av matavfallet.

– Från första kvartalet 2011 är ingen matavfallsinsamling i Stockholm längre bortkastad. Allt ska bli fordonsgas. Här på Danderyd ska vi ta hand om allt matavfall, inklusive patienternas, som vi inte har haft någon strategi för hittills.

Jan Rapp hoppas att samtliga större Stockholmssjukhus ska följa efter.

– Då talar vi om cirka 500 ton matavfall, vilket förvandlat till biogas motsvarar 60 000 liter bensin per år.

Men Stockholm går fortfarande över ån efter vatten, menar Jan Rapp.

– Inget av det insamlade matavfallet från restauranger och skolor blir Stockholmsgas i dag.

I stället fraktas det på bil till Uppsala, alternativt till Himmerfjärdsverket på Södertörn. Och inte som tidigare, då allt pumpbart matavfall fraktades till rötningsanläggningen i Henriksdal.

– Det är slöseri att transportera bort matavfallet för att sedan transportera tillbaka det i form av biogas. Det är absurt att Stockholm tvingas köpa biogas från Örebro och Västerås, när vi har den största koncentrationen av matavfall i hela landet.

Till Jan Rapps vision hör en stor central kvarn där matavfallet mals, blandas med vatten och blir pumpbart, för att rötas och bli fordonsgas i Stockholm, där biogasen är en stor bristvara

– Den borde vara en självklar del av infrastrukturen. I Malmö har man byggt en anläggning för 60 miljoner. Jämför med en pendeltågsvagn som kostar 80 miljoner.

Extra soppåse
De stora volymerna matavfall finns inom hushållen och flerbostadshusen. Men Jan Rapp tror inte på hushållskvarnar.

– Det är inget energieffektivt sätt att samla in råvaran. Då återstår bara 30 procent av gasen, när de malda matresterna når rötningsanläggningen via avloppsvattnet. Och det vet man på Stockholm Vatten, som driver Henriksdal.

I stället förespråkar Jan Rapp en extra soppåse för matavfall under diskbänken. Och en extra soptunna att kasta det i.

– Att veta att matavfallet går till något bra skulle få stockholmarna att känna sig bättre i sin vardag. Att det blir biogas som kan driva ditt barns skolbuss, utan att släppa ut skadliga partiklar.

Stockholm måste bli bättre på att informera sina invånare om detta, säger Jan Rapp.

– Gör som i Västerås. Där känner alla till detta, efter upprepade informationskampanjer.

Jan Rapp vill också ha en tydligare taxedifferens.

– För att visa vilket beteende vi vill ha måste det bli dyrare att inte sortera hushållsavfallet.

Lars Hammarlo hävdade redan 1994 för sin produkdåvarande arbetsgivare Stockholm Vatten att en satsning på biogas till fordon var möjlig. Efter några år av utredningar togs beslut om en storskalig introduktion i slutet av 90-talet, när Storstockholms lokaltrafik, SL, bestämde sig för att satsa på en biogasflotta. I dag drivs cirka 130 bussar med biogas. Om ett par år är målet att drygt 300 SL-fordon ska ha biogas i tanken.

– Sverige är ett föregångsland när det gäller biogas som fordonsbränsle. Däremot finns det länder som har en större produktion. Exempelvis Tyskland omvandlar en del av sin biogas till el, säger Lars Hammarlo, numera driftschef på Scandinavian Biogas AB, som nyligen har förvärvat produktionsanläggningarna som tidigare fanns inom Stockholm Vatten.

Varför Stockholm inte är i framkant i framtagandet av biogas ställer sig Lars Hammarlo undrande till. Han tycker att politikerna har tvekat för mycket historiskt, vilket har gjort att samtliga aktörer, ända ner till konsumentnivå, har haft svårt att satsa på det miljövänligare bränslet.

Städer i framkant
Behovet av alternativa fordonsbränslen är enormt. Sveriges regering har fattat beslut om att reducera både fossil bränsleanvändning och koldioxidutsläpp. En ökad biogasanvändning är en viktig åtgärd som ligger i linje med regeringens plan för en miljöomställning av samhället. Men i Stockholm har juridiska, ekonomiska och politiska hinder för en större produktion av biogas.

– Det hävdas att det är kostsamt att göra alla nödvändiga investeringar. Jag vill vända på frågan: Vad kostar det om vi låter bli att göra dem? säger Lars Hammarlo.

Som exempel på hinder tar han den vacklande inställningen till avgiftsbefriad parkering för miljöbilar och reduktionen av skatt för miljöbilar som tjänstebilar. För att investera i en dyr miljöbil, vill en konsument kunna göra en kalkyl som sträcker sig längre än en mandatperiod. Likaså gäller för de investerare som ska skjuta till pengar för att nya anläggningar byggs, eller för att uppgradera befintliga tankställen.

– En mackägare som inte ser någon vinst i att investera i en dyr biogaspump gör det inte heller. Där måste nog politikerna ta större ansvar för att det ska bli lönsamt att satsa pengar i biogas, säger Lars Hammarlo.

Han nämner Borås, Västerås men framför allt Linköping som biogasstäder i framkant. Där har stora investeringar gjorts i tekniken och redan på källsorteringsstadiet ligger flera orter före Stockholm.

– Här bränner vi stora delar av hushållsavfallet som vi i stället skulle kunna ta hand om och omvandla till biogas. Om vi bara hade fler mottagningsstationer, menar Lars Hammarlo.

Att han är en stor tillskyndare av biogas råder det ingen tvekan om. Fördelarna är otaliga och tekniken beprövad sedan urminnes tider. Biogas kan produceras lokalt, det är nästintill luktfritt och utsläppen är betydligt lägre i jämförelse med de flesta andra bränslen. En buss som körs på biogas är också väldigt mycket tystare än en dieseldriven buss.

– Dessutom minskar det avfallsproblemen som vi har i Stockholm. Biogas är helt enkelt det bästa alternativet vi har i dag.

Upp till oss
Om LarsHammarlo får sia ser vi ett fullt utvecklat biogassamhälle om cirka tjugo år. Trots det tror han inte att biogas är lösningen på alla miljöutmaningar som samhället står inför.

– Nej, men det kommer att vara en betydande energikälla, betydligt mer än i dag. Vi är redan i gång med att se hur vi ska utvinna biogas ur annat avfall, exempelvis från skog och grödor. Tekniken med att röta avfall är pålitlig och har använts av naturen i tusentals år. Det är bara upp till oss att ta vara på och använda den.

Text: Juan Martinez och Sten Windén
Foto: Ulf Lodin